Hata (inte?)
Det var igår jag för första gången accepterade dig. Jag insåg att det kan nog komma att funka ändå, om inte bra så kanske mindre dåligt? Jag var i harmoni med mina känslor och sakta hade en mur av tollerans byggts upp mot dig. En mur jag stolt kunde stå bakom och känna att du kommer inte åt mig. Så sent som igårkväll raserades den. Tyvärr.
Jag har nu mera inget som helst till övers för dig och ditt outgrundliga sätt. Du är och förblir en person jag inte kommer kunna le äkta mot, inte prata med utan att inombords hata. Hat kan kännas överdrivet, men inte i det här fallet, trofan det! Du och jag är varandras motsattser det har jag insett nu en gång för alla. Hur framtiden ser ut är svårt att säga, men varenda gång jag ser dig kommer jag att äcklas. Det är ett som är säkert. För andra gången är detta inte överdrivet, bara rent äkta Hat. Dock tror jag inte detta spelar så stor roll för dig, eftersom du är helt okapabel att sansa dig och kanske tänka en extra gång. Själv kommer jag göra allt jag kan för att undvika konfrontationer oss emellan, för att bråka offentligt har jag ingen lust med. Därav att jag inte nämner personens namn, har ju såklart andra anledningar också men att hata dig i tysthet känns inte lika utsatt.
Ska inte hata, jag vet. Men oandra sidan är jag inte så religiös av mig, helvetet må så vara, jag hamnar där oavsett, hat mot dig eller inte. Om man nu ska tro som de kristna. Vilket jag inte gör.
Men man ska heller inte hata av andra anledningar, Hitler hatade. Judarna förintades. Nu är det att ta i, men jag är ganska bra på det här med hat, det gäller inte bara personen som nämns här. Dock står du just nu i särklass, du är det värsta jag vet faktiskt.
Insett att jag är en ganska svag person, faller alldeles för ofta. Den här gången ska jag inte falla, du ska inte få förstöra det här för mig. Oavsett.
Salut och finito på fientliga anna.
Jag har nu mera inget som helst till övers för dig och ditt outgrundliga sätt. Du är och förblir en person jag inte kommer kunna le äkta mot, inte prata med utan att inombords hata. Hat kan kännas överdrivet, men inte i det här fallet, trofan det! Du och jag är varandras motsattser det har jag insett nu en gång för alla. Hur framtiden ser ut är svårt att säga, men varenda gång jag ser dig kommer jag att äcklas. Det är ett som är säkert. För andra gången är detta inte överdrivet, bara rent äkta Hat. Dock tror jag inte detta spelar så stor roll för dig, eftersom du är helt okapabel att sansa dig och kanske tänka en extra gång. Själv kommer jag göra allt jag kan för att undvika konfrontationer oss emellan, för att bråka offentligt har jag ingen lust med. Därav att jag inte nämner personens namn, har ju såklart andra anledningar också men att hata dig i tysthet känns inte lika utsatt.
Ska inte hata, jag vet. Men oandra sidan är jag inte så religiös av mig, helvetet må så vara, jag hamnar där oavsett, hat mot dig eller inte. Om man nu ska tro som de kristna. Vilket jag inte gör.
Men man ska heller inte hata av andra anledningar, Hitler hatade. Judarna förintades. Nu är det att ta i, men jag är ganska bra på det här med hat, det gäller inte bara personen som nämns här. Dock står du just nu i särklass, du är det värsta jag vet faktiskt.
Insett att jag är en ganska svag person, faller alldeles för ofta. Den här gången ska jag inte falla, du ska inte få förstöra det här för mig. Oavsett.
Salut och finito på fientliga anna.
Kommentarer
Trackback
