enliiten

Sitter här hemma, ledsen och besviken..varför? Jo; (varning för här kmr ett i-landsproblem utan dess like!) mor och far har sedan i våras lovat mig att om jag inte fick en laptop i skolan, som vi faktiskt fick brev om att vi skulle få, ja då skulle de köpa en till mig när terminen började. Nu har jag städat huset, diskat, tvättat och lagat mat i en hel månad utan att någonsin gnälla om det, de har inte ens behövt be mig om det, men inget har hänt! Fortfarande har de inte sagt "kom anna, nu åker vi och köper dig den utlovade laptopen!" Aldrig har dessa ord nått mina öron.. det gör mig lite sur.. Så nu har jag börjat påpeka detta, varpå de svarar "Nej inte idag, måste kolla lite på nätet först.." eller "Kära lilla Anna, har inte tid idag, måste dessutom ringa Fredrik och fråga honom lite innan vi bestämmer oss..." suck. Jag har alltid varit en god dotter! (Förutom möjligtvis den gången jag kom hem kl3 på natten packad som fan och dundrade som en elefant genom huset, och kanske den gången jag sa åt mamma att dra åt helvete för att hon tjatade om läxor...) men annars har jag levt felfritt så fattar inte varför de måste dra ut på min belöning?! Hehe som sagt, jag varnade er faktiskt innan jag gnällde som en bortskämd snorunge!

Annars är jag faktiskt på gott humör! Märker att detta är något jag ofta både säger och skriver, det måste innebära att mitt medelhumör har höjts! Ja, så måste det vara! Underbart om jag får säga det själv. En hel del olika anledningar till detta, och summan av kardemumman är helt enkelt Anna med höjt medelhumör, fantastico!
Livet på NTI fortskrider och jag gillar det, med vissa undantag.
Funderar lite på hur mycket man är beredd att finna sig i innan man säger ifrån. När når man gränsen och fattar att det faktiskt inte är okej längre? Såklart varierar toleransnivån från person till person, men någonstans tycker jag att det finns vissa saker som inte borde vara okej, oavsett. Har ett solklart exempel som jag gärna velat dra men det vore att hänga ut personerna ifråga så skippar det. Det enda jag kan säga är: Hur länge ska du vänta innan du säger något om detta, eller tänker du ens göra det? Om hon fortsätter behandla dig sådär tycker iallafall jag du borde åtminsonde påpeka det. Kanske bara en engånshändelse nu, men det verkar inte direkt peka åt det hållet...

Sist men inte minst, gott jobbat igår trots den krassliga starten. Fortfarande obesegrade hemma, stolt över detta.